En klippt finers pöjk.

Nu ska farbror Thomas berätta en historia för er. Det var den dagen då Iron Maiden-biljetterna skulle släppas. Jag befinner mig på jobbet, full av förväntan. Loggar in på ticnets hemsida vid 08:15. Där så verkar kön vara öppen. Men, det var ju sagt att alla som är inloggade skulle loggas ut innan 09:00, så att alla skulle ha samma möjligheter att få köpa en biljett eller åtta.

Nu verkar det så att internet på jobbet har något filter som gör att jag inte kommer längre är till ”du står i kö i minst 15 minuter till.” Eller kan det vara så att ticnet har lite problem? Vad vet jag. Provar och provar. Inget händer. Satan! Greppar telefonen. Man kanske kommer fram snabbare via den tänker jag förhoppningsfullt.
–”Just nu är det många som ringer.”
-”JASSÅ!?!!” ”H*****es ,J***a, S**t!!!” skriker jag rakt ut.

Klockan har blivit 09:40. Börjar misströsta ö det grövsta. Får en ide´. Griper ett sista halmstrå. Jag ringer en vän. Slår nummret, en signal, två signaler. FEM signaler! Nu börjar det bli svettigt. Var är han? På sjätte signalen svarar han. Äntligen!

-”Tjena, upptagen?”
-”Närå, vad gäller saken?”
-”Kan du göra en jättetjänst?”
-”Sure, inga problem.”
Förklarar mitt dilemma. –”Det här löser vi, jag ringer när det drar ihop sig.”

Tiden går. Klockan blir tio, kvart över tio, halv elva. Men ring då nån gång! Uret marcherar på, kvart i elva, elva prick. Fem över elva ringer det, en bekant signal i mobilen. En ferrari som accelererar.
-”Så där ja, nu är vi inne serrö!”
-”Lysande!”
Sen var det bara att bestämma sittplats, lämna ut sitt Mastercard och så var saken biff!

Vem är han då, hero of the day?
Jo, han är Niklas Palmer – En klippt finers pöjk.

Läser senare i AB att dom sålde slut biljetterna på 2,5 timmar. Puh, där låg man lite på gränsen.