Mitt 500:e inlägg!

Jaha, här borde man kanske skriva något storslaget angående det 500:e inlägget i denna blogg.

Jag vet inte. Det är ju inte direkt unikt i dag att sitta och drälla framför datorn, och att dela med sig av sina åsikter. Men det är faktiskt kul i mellanåt.

Jag blev själv inspirerad av Niklas. Hans blogg handlar om det vardagliga, kryddat med lite åsikter om allt och alla. Bra skit helt enkelt.

Jag skulle ha en blogg.

Frun undrade om jag hade förlorat förståndet.
- Blogga?
- Ja.
- Du?
- Ja.
- Dagbok på nätet?
- Ja.
- Haha!
- Vad då?
- Ja, du hittar då på alla möjliga ursäkter för att sitta vid den där jävla datorn!
- Nä. (hon har nog rätt).

Nu sitter jag här. 500 inlägg senare.

Bloggandet är som livet självt. Det går upp och det går ner. Vissa dagar ha man absolut ingen lust att delge världen ett dugg. Vissa dagar så sprudlar det av skrivarglädje. Tyvärr så är jag nog jag ganska kass på att skriva. Eller, inte kass på att skriva, fantasi finns, utan kass på att formulera mig. Det är nog mitt största problem.

Jag kan komma på mig själv att väldigt upprörd på vissa människor eller företeelser ibland. Tyvärr så kan det slinka igenom ett och annat inlägg där jag spyr galla över vissa personer. Jag tror nog att jag skulle kunna vara ännu elakare om jag ville. Jag vill, men det är inte värt det. Men ibland, oj oj. Jävlar vad många som skulle bli odödliga i mitt lilla kungarike. Där kommer tyvärr min oförmåga att skriva smart in. Så jag struntar i att såga er!

Det roliga med bloggar är att man får ta del av för mig helt okända människors vardag. Det tycker jag är jätteroligt. Alla har någonting som tilltalar någon.

Eller de som inte tilltalar mig ett skit.
Det märks om inte annat på alla tjej/mode/kändis-bloggar som finns. Jag tycker personligen att de flesta av bloggtyperna i förra meningen är rent dravel. Jag har varit inne på några, och man häpnar. Deras skrivspråk är bra mycket sämre än mitt.

Man kan se kommentarer av ”fans” som man inte trodde var möjligt. Linda Rosing får bara hat. Natacha Peyre får bara positiv feedback. Vilket är lite märkligt.
Båda har byggt sina liv runt sina utseenden.
Linda får hat för att hon är mamma. Oklart av vem. Natacha får gulligull från tjejer som är 13-25, och som inte begriper bättre.

Vi kommer även till det som kallas för blogghorande, dvs, att ha reklam på sin blogg. Jag har det. Vingresor och Annonsbörsen. Jag står för den reklamen. Det är saker som tilltalar mig i mitt liv. Det kan säkert tillkomma fler företag på denna blogg.
Bara om det känns rätt. Jag tjänar inga pengar på detta just just nu. Men om du skall åka utomlands, kom tillbaka hit och klicka på min Vingreklam, och beställ din resa härifrån. Snälla!!

Nu horar jag!!

Måste väl erkänna att jag använder både aftonbladet, expressen och corren som länkar i många av mina inlägg för att attrahera läsare till bloggen. Men vad gör man inte för att skaffa lite läsare.
Det jag kan känna är att jag skulle vilja att ni, mina bloggläsare kommenterade lite oftare. Jag vill läsa era åsikter!!

Så, nu tror jag att jag är klar med vad jag vill ha sagt om varför jag valde att börja blogga.